Dumma Killar

Jag är just nu inne på min femte sjukdag och har extremt tråkigt. Jag får tiden att gå genom att kolla på i princip allas länkar på facebook, dokumentärer på svt.play och föredrag från TED.

(Ni som inte upptäckt TED gör det NU!!!)

 

En länk till youtube dök upp för ett par dagar sen som handlar om en rallyförare som tar med sin fru på en tur runt nurburgring. Han kör relativt lugnt och säkert men hon är livrädd, hon försöker tala om för honom hur han ska köra och påpekar kurvor (trots att han kan hela banan utantill, det här är ju hans jobb).

 

På TED ser jag ett föredrag en psykolog håller om att 30 inte är det nya 20 och går vidare med att förklara vad 20-års åldern gör för oss i utveckling, dels biologiskt men också för karriären och ev framtida familj. Att om man ägnar det decenium man är 20-nånting åt att bara svina och festa vaknar man upp en dag och inser att andra gifter sig och skaffar barn och har jobb och så slår paniken till. Kanske inte lika mycket i Sverige som i USA men vi kan nog ana oss till en liknande trend här.

Problemet kommer i efterskott och börjar med att man tror att man har hela livet på sig är tillsammans med någon bara för att det är en kul grej just nu, lite som ett tidsfördriv. Men när paniken slår till och man vill vara lika bra som alla andra blir den här personen som inte räknades helt plötsligt sin livspartner.

 

Jag har skrivit i ett annat inlägg om att folk lägger ner mer tid på att välja elbolag än sin livspartner och de här två klippen bevisar min tes, om än något tillfälligt och kanske inte helt empiriskt hållbart.

 

Tjejen i bilen är jättesnygg, klart att han tycker om att ha henne som sin fru.

Hon är livrädd för hans passion, hon är i mina ögon ett patetiskt våp som får mig att skämmas lite för mitt eget kön, hon låter sin rädsla ta över och agerar utåt utan någon som helst reflektion.

Jag frågar mig själv hur deras relation ser ut i övrigt, jag har givetvis ingen aning eftersom jag utgår ifrån ett 10-minutersklipp, men att inte dela sin partners passion eller åtminstånde respektera den andres kompetens är för mig ett dödsdömt förhållande.

 

Det andra klippet då.

En patient kom från en svår uppväxt och sa att man inte kan välja sin familj men man kan välja sina vänner. Psykologen rättade henne och sa att man visst väljer sin familj, man väljer vem man vill ha som sin framtida familj, vem man vill leva med och vem vi vill skaffa barn med.

Vi väljer det.

Väljer.

Inte tar första bästa utan VÄLJER.