Världens bästa Kent

I helgen hängde jag med en av de allra finaste människorna jag känner. Han har flyttat så vi ses inte så ofta längre, tyvärr.
Vi var ute på ett ställe och när vi skulle gå hem gick han bakom mig på väg till garderoben och sa sen
"Fan, när jag gick bakom dig var det som att jag såg dig för första gången, du är ju faktiskt riktigt fin"
 
En timme senare när vi sitter i en gemensam killkompis kök och fylleäter, jag i den andra killens mjukisbyxor och stora luvtröja och sliter av mig lösögonfransarna tittar min vän på mig med avsmak och säger
"Jag tar tillbaka det jag sa förut och inser varför jag aldrig tänkt på dig som fin förut. Du är ju äcklig"
 
Och jag älskar honom ännu mer för det.
Det är så det känns att vara omtyckt för den man är :)

Man-points

Jag har kommit på ett nytt koncept. Vi har vuxen-poäng, mamma-poäng och nu har vi även man-points.
 
Good guy Greg, http://dummakillar.blogg.se/2013/january/att-traffas-pa-en-bar.html, lagade hennes dusch utan att bli ombedd och utan att säga något till henne, och får därför 50 man-points.
 
 
 
 

Killars jävla små skåp

Missade killar kön för sunt förnuft?
 
Sitter nu i en situation som känns bekant sedan länge; killen startar ett bråk, ett barnsligt bråk helt i onödan som han själv sedan löser genom att spela den storsinte och tycker att andra ska vara tacksam för hans välvilja.
 
Det är som att dom vill visa vart skåpet ska stå, att dom minsann inte är en toffel. Problemet är bara att det finns inget jävla skåp. Det enda vi ser är lathet, egoisim och omognad förklädd till "manlighet" som får oss att undra om det finns en enda kille där ute nånstans som faktiskt har iaf en fungerande hjärncell med förmåga att tänka logiskt.
 
Att samarbeta är inte samma sak som att vara en toffel.
 

Anna Anka

Den bittra och cyniska människan i mig jublar åt tragiken som ligger bakom sanningen i hennes ord:
 
"Du känner inte din man förrän den dagen du skiljer dig från honom. Ni som tror att ni har den perfekta mannen, tänk två gånger, för det är han inte."
 
Jag trodde aldrig dagen då jag tyckte att Anna Anka hade en vettig poäng skulle komma, men ser man förbi arrogansen har hon faktiskt rätt i ganska mycket.

Stephen Lynch är dock ett geni

OK, jag har sparat på den här ett tag, ville ha något att koppla den till, men den är så bäst att jag inte orkar vänta längre.
 
Var från början tänkt att tillägnas en viss person, men så här i efterhand kan jag känna att den handlar om alla killar.
De tror att de är speciella, de lever i sin egen bubbla där de alltid har rätt och medberoendet (som ju ett förhållande faktiskt är) gör att man blir lika dum i huvet själv efter ett tag.
 
Det är nog anledningen till att man undrar vad fan man tänkte med när man äntligen dumpar killen och hittar tillbaks till sig själv :)
 

This made my day

Idag hade jag en helt underbar konversation med en kille som går i min kompis klass. Båda hade ganska betämda åsikter och vi gillade att diskutera så det hela blommade upp i en hetsig och tidvis högljudd debatt om vad som är fel på vårt samälle.
 
Jag älskade det.
 
Man ska kunna ha hetsiga diskussioner där man genom att inte hålla med varandra ändå lär sig av varandra utan att man för den delan behöver bli osams.
Jag önskar att fler kunde ha den inställningen och att fler vågar ha åsikter men även kunna ändra sig efter att man får nya perspektiv och information kring ett ämne.
Framför allt önskar jag att fler killar kunde ha självinsikt och självförtroende nog att kunna stå för sin sak och samtidigt vara lyhörd för den andras input.
Enligt min erfarenhet vill de allra flesta killar antingen ha monolog (tala om för tjejen hur det faktiskt är) eller så känner de sig hotade av att en tjej är smart, stark och verbal.
 
Antagligen är det just den här aspekten av min personlighet som gör att jag kommer förbli singel resten av mitt liv. Killar som inte kan utmana mig på ett intellektuellt plan göre sig icke besvär.

Pippi som metafor

Jag tittade på Pippi på de sju haven med min son idag och analyserade ur ett beteendevetenskapligt perspektiv.
 
För det första har Pippi det väldigt tufft, hennes mamma är död och hennes pappa skiter i henne. Hon har helt klart ptsd efter traumatiska händelser i sitt liv och löser saknaden efter den villkorslösa kärleken en förälder borde ge sitt barn genom att dissociera så pass kraftigt att hon lever sig in i en fantasivärld där allt är roligt.
 
Vid en snabb jämförelse mellan Pippi och Tommy och Annika ser man den stora skillnaden. Tommy och framför allt Annika klarar inte av att göra någonting, förutom att läsa åt Pippi. De saknar helt förmågan att ta egna initiativ, mod att fightas med sjörövarna eller att över huvud taget ta hand om sig själva i en annan miljö än i sitt hem.
Pippi däremot löser alla problem genom att acceptera den situationen hon befinner sig i och just pga hennes dissociation och ptsd saknar förmågan att avgöra vad som är rimligt eller farligt på riktigt och vågar därmed göra saker de andra inte ens tänkt på.
 
Detta för mig är så självklart att applicera på alla dessa bortklemade och curlade barn och ungdomar vi har idag.
Självklart ska vi inte traumatisera våra barn så de lär sig bli mer kreativa, men vi bör absolut ta hänsyn till det faktum att uteslutande av ansvar hämmar den kreativa förmågan och problemlösande initiativ.
 
Filmen handlar i korta drag om att Pippi hittar en flaskpost från sin pappa som har blivit tillfångatagen och behöver hennes hjälp. Hon tar med sig Tommy och Annika för att rädda honom.
När dom lyckas rädda honom och ta tillbaka hans skepp frågar Pippi om han ska följa med henne hem, men pappan svarar då att han hör hemma på havet, hon vet ju hur han är. Pippi ler och säger att det är klart hon gör. Hon åker sen hem och fortsätter leva sitt liv i ensamhet och Tommy och Annika går hem till deras föräldrar (som jag tror kommit hem från deras semester).
 
Det finns så många aspekter att ta upp i det här men för att hålla det enkelt tänker jag bara analysera en detalj lite mer. Han vill ha hjälp, hon släpper allt, när hon hjälpt honom vill han vara ifred igen, hon säger ok och ler.
 
Kan vi inte se ett samband mellan hur könsroller förväntas bete sig här?
Så fort tjejer ställer krav är hon jobbig. Accepterar hon inte att stå beredd att hoppa in när han behöver henne är hon torr och tråkig. Efter att hon hjälp honom ska hon backa tillbaks och vara nöjd liksom bara för att han är det.
Hans behov är ju tillfredsställt.
 
Ja, det är ett barnprogram, från 1970 dessutom, men hur många har det inte så idag?
Jag skulle kunna gå in mer på Pippis situation för jag finner det mycket intressant av många olika anledningar. Dels känner jag igen mig i hennes situation och dels för att så få verkar se hennes sorg bakom fasaden.
 
Saker och ting är sällan som de ser ut.
Och ibland är det precis som det ser ut, och då ska man gå därifrån så fort man bara kan.
 
Sluta le och säg att allt är bra tjejer!
Och våga visa lite sårbarhet, både killar och tjejer.

Dagens paradox

I det här skeva samhället driver pengar och status oss alla till egoism och egotänk.
Är man snäll och hjälpsam anses man vara psykopat, stalker eller bara snäll (läs jävligt mesig).
 
Tycker man om någon måste man, tyvärr, spela ett falskt spel för att vinna förtroende och tillit.
 
 
 

I know you wanna be me, I would too if I were you

Jag undrade varför jag helt plötsligt fick så många läsare genom alltforforaldrar.
 
Efter ca 5 klick hittar jag ett inlägg från en som kallar sig Wonderwoman:
http://ladydahmer.alltforforaldrar.se/2013/january/den-patriarkala-ordningen-styr-overallt.html
(Skrolla ner en bit)
 
"Tycker du också att killar är dumma i huvudet? Att tjejer är det bättre könet? Att killar tror mer om sig själva? Min blogg driver med killar jag dejtar och dejtat, vill du ha dig ett gott skratt så gå in och läs och tipsa mig om andra dumma killar jag kan skriva om!"
 
Jag vill tacka wonderwoman som hänvisar läsare till mig, men det vore ännu snällare att låta bli att ta cred för någon annans arbete samt skapa en felaktig bild om det jag skriver om.
 
Jag tycker verkligen inte att tjejer är det bättre könet. Tjejer kan vara fruktansvärt jobbiga att ha att göra med, klängiga och omogna med en låg självkänsla som de tror kan höjas genom att trycka ner andra.
 
Jag vet att bloggen heter dumma killar men lets face it, dumhet är inte könsbundet. Tack Wonderwoman för ett så fint exempel på det.
 
Den här bloggen handlar mycket om att utveckla en emotionell mogenhet som gör att vi klarar av att vara lyckliga i våra förhållanden och även i andra relationer.
Har man inte tagit reda på vem man är och hittat lycka inuti sig själv kan man aldrig vara lycklig tillsammans med någon annan.
 
Det här är min tolkning och förslag på lösning i ett skevt samhälle där normerna har styrt oss till att uppskatta pengar mer än vänlighet, kärlek och lycka.
 
Och ja, jag driver ganska mycket med killar.
För att det är roligt.
 

Grow the fuck up

Jag träffade en kompis med hennes barn i simhallen idag. När vi satt och fikade sa hon att hon tog med barnens pappa för att få hjälp med barnen, men det märktes ju inte för han bara simmade själv i motionsspåren.
 
Det verkar som att man kan va ensamstående med barn, eller ensamstående med man och barn.
 
 

Jan. 12, 2013

Att träffas på en bar

Min kompis på hennes tredje dejt:
 
"Jag måste fråga dig något lite pinsamt, vad heter du?"

Emotionell jämställdhet

Vi talar ofta om jämställdhet i Sverige. Killar och tjejer är lika mycket värda, det ska va lika lön för lika jobb och föräldraledigheten ska fördelas lika.

Tre självklara exempel. De borde vara så självklart att dessa ämnen borde anses slösa plats i media och debatter. Men att anse jämställdhet som självklart är väldigt nytt för oss som människor.
 
Jag försöker sätta mig in i hur livet var för bara hundra år sedan, 1913. För mig som kvinna skulle det dröja 6 år tills jag fick rösta. Hade jag tur att tillhöra de mer välutbildade kretsarna skulle jag ha en möjlighet att följa frågan om kvinnlig rösträtt och om jag hade mod nog skulle jag kanske delta i den.
 
Det här får mig då att fundera på hur jag, om jag levde då, skulle se på hur vi tagit till vara på denna enorma skillnad i jämställdhet idag.
Jag anar att jag inte skulle vara så imponerad.
Jämställdheten har endast ökat i materialla samband vilket är tidstypiskt för vårt samhälle idag men rent generellt tycker jag inte se någon ökad jämställdhet vad det gäller relationer och emotionell mognad.
 
De nya spelreglerna för ett förhållande i en ålder av materiell jämställdhet ställer höga krav på social kompetens, insikten av att ingen äger den andra och att villkorslös kärlek,vilket endast nås genom acceptans.
 
På det planet har vi inte utvecklat så mycket sedan 1913. Tyvärr.
 
Debatten borde nu skifta fokus till den här aspekten av jämställdhet.
Emotionell jämställdhet med lika mycket respekt, kärlek och acceptans gentemot andra människor samt även kanske i något högre grad gentemot sig själv.
 
Go.

Dumbfuck-man

Lajka sidan på facebook rå :P
 
http://www.facebook.com/dummakillar
 
Snart välkomnas mina två nya karaktärer, dumbfuck-man och fedup-girl
 
Yeah, för jag har lärt mig göra mina egna memes :)
 
So whatch out you stupid men, så fort jag hör en dum kommentar skrivs den upp på dumbfuck!

Ett bra blogg-inlägg :)

Handlar om samhällets skeva uppfattning om män och sex, och att det ofta anses vara tjejens fel när det inte är bra.
 
http://www.piruett.se/2013/01/03/kuken-star-ibland/

Svar på tal

Jag berättade om den här bloggen för en kille på en fest igår. Det här hans svar:

How many Emilys do you need to change a lightbulb?

Only one.
She just stands there, holding the bulb, as she believes the whole world spins around her.

När en kille får en fråga

Killar är inte så smarta
Killar är till och med väldigt dumma
Men en sak som killar har lärt sig efter att ha umgåtts med tjejer ett tag är att om dom ställer en ja/nej-fråga om känslor/utseende osv är ett svar oftast fel
Men det vet inte vilket svar som är fel
Så dom blir livrädda och till slut ba kastar dom ur sig något de tror att tjejen vill höra
 
Det svaret kommer från ren panik istället för från hjärnan vilket resulterar i att de säger något mycket klantigt
 
Tjejen blir ledsen, men visar det i form av ilska
 
En annan gång
Tjejen frågar killen en ja/nej-fråga
 
Läs om från början

Och andra sanningar..

Nej du ska inte ligga med honom för att få honom att gilla dig.
 
Nej, acceptera inte att han inte svarade på ditt mess i helgen. Det är oartigt och omoget och det är inte ok.
 
Om han inte tycker om dig som du är han fel kille.
 
Prioriterar han något han kan göra när som helst så är han antingen omogen eller just not that into you.
 
Tvättar hans mamma hans kläder så kommer du få tvätta dom sen, vill du verkligen det?
 
Bjuder han inte på första ölen är han snål.
 
Fjäskar han för dina vänner är han psykopat.
 
Glömmer han en inbokad träff så är han inkompetent.
 
Förstår han inte ditt sätt att tänka i början kommer han aldrig förstå.
 
Kräver han tacksamhet för uppmärksamheten så gå därifrån.
 
Kräver han något av dig överhuvudtaget så gå därifrån.
 
Säg nej om din magkänsla skriker nej.
 
Killar är aldrig artiga, så var inte artiga mot dom.
 
Att hålla på länge i sängen är inte lika med att vara bra i sängen.
 
Size does matter.
 
Var ärlig. Säg att ha är en idiot när han är en idiot.
 
Är han dålig på att kyssas är han dålig i sängen.
 

Word

Det är precis så här jag känner om killar!
 
Fast byt ut tjejens story om skor till killens story om hans jobb/motorcykel/bil/träningspass/mamma.
 
 

Glada pannkakan

Det kan eventuellt vara så att jag hjälper en killkompis att hitta tjejer på en dejtingsida och idag hittade jag hans drömtjej.
Innan jag mailar till henne tänker jag sno hennes intro och ba förtydliga att mer rätt än så här kan man nog inte ha :)
 
"Maybe some women arent meant to be tamed. Maybe they just need to run free till they find someone just as wild to run with them"

Dag 2, ej längre bakfull

 
Jag tänker inte gå academic on your ass med att reda ut begreppet vinna, men för de flesta andra verkar det vara att andra tror att man är lyckad.
För mig handlar det mest om att bli lycklig, och våga stanna där.
Att våga stanna upp och acceptera att det man har är bra och att man duger precis som man är.
 
Men att acceptera vem man är och vara nöjd med det går så totalt emot samhällets normer att man till och med kan uppfattas som provocerande.
 
Livet är inte en dikotomi, dvs att om jag har rätt så måste du ha fel. Följer man strömmen och tittar över axeln för att få bekräftelse av andra så har man ett slutet sinne där tryggheten i att tillhöra en grupp som står emot en annan grupp enbart grundas i dålig självkänsla och trångsynthet.
 
Att en ung, snygg, intelligent och framgångsrik tjej väljer att vara singel innebär alltså inte att hennes vänner som är gifta har fel. Om någon anser att andra levnadssätt känns provokativt bör man söka inuti sig själv istället för att projicera sin frustration på någon annan.
 
Vissa vill gifta sig och skaffa barn. Vissa anser att vara en bra fru och mamma är meningen med livet.
Andra vill satsa på en kariär och även om ett förhållande inte är uteslutet så ställs det väldigt höga krav på ett sådant förhållande, så som jämställdhet och delaktighet. Sådana förhållande är tyvärr alltför sällsynta och många saknar den emotionella mognaden eller den sociala kompetens som krävs för ett sådant förhållande. Därför väljer dessa människor att förbli singla.
 
Det är det feminism är, för mig.
Att vi alla ha rätt att välja hur vi vill leva våra liv oberoende av kön och normer. Ingen har rätt att döma och ingen ska ta åt sig av andras dömmande blickar eller ord.
 
Jag känner några lyckligt gifta människor, jag lär mig mycket utav dem och jag är mycket imponerad av arbetet de lägger ner på sin relation.
Jag känner även andra mindre lyckligt gifta människor, såna som projicerar sitt eget misslyckande eller kontrollbehov på sin partner istället för att ta ansvar för sin del av relationen.
 
Jag har vänner som är lyckligt singla, de som har bra jobb och många vänner och lever ett avundsvärt liv.
 
Min poäng är att det är dags att lägga ner pekpinnen och fokusera på sig själv nu.
 
Ett nytt år kräver nya reflektioner, vi har trots allt bara oss själva att skylla på när våra liv inte är som vi vill ha det.
Det borde inte vara så svårt att vinna, just eftersom livet inte är dikotomi, en vinst för mig innebär inte automatisk förlust för någon annan.
 
Alla kan vara vinnare.

Dag 1

Det går bra det här.
Det gäller bara att hitta andra saker att göra med sin tid.