En ovanlig söndag

Den här bloggen är som sagt riktad mot dumma killar. Alla killar är inte dumma och dumhet är tack och lov inte ett konstant tillstånd. Även den mest puckade av alla killar kan bestämma sig för att vakna upp och skärpa till sig.
Det handlar inte om att skärpa till sig för en tjejs skull, det handlar om att mogna och ta ansvar för sig själv och sin omgivning, för sin egen skull.

Tyvärr har min syn på killar blivit så dålig för att jag har fallit för killar som inte har fattat än. Dom fattar nu, vad jag förstår genom det lilla jag vet från facebook, men när jag var med dom fattade dom ingenting. Inte jag heller för den delen, jag håller på att vakna nu.

Man kommer inte så långt med egoism. Det funkar bara bra kortsiktigt. I vårt slit och släng-samhälle går det att slita och slänga relationer lika lätt som plastbestick. Det betyder inte att det är bra, det här moderna samhället som gör att vi glömmer grundläggande värderingar som respekt, hänsyn, empati och äkta kärlek.

Igår hade jag en underbar dag. Visst, jag vaknade bakis dag 2 med migränen Arne och bara 3 timmars sömn på 2 dygn. Men så gjorde vi som planerat. 4 bakfulla människor och ett barn drog till Ikea och jag köpte min säng. Det var en sån där mysig, chillad family day outing.
Jag har ingen riktig familj, jag har kompisar istället. Världens bästa kompisar. Och en av mina kompisar har världens bästa pojkvän, han hjälpte mig bära min säng.
Den här bloggen är inte riktad till honom.

Alla Hjärtans Dag

Det här inlägget har jag sparat till nu, när det är lite drygt två veckor kvar till alla hjärtans dag.

Del ett:
Alla hjärtans dag är alltid på den 14 februari. Alltid, varje år, utan undantag.
Just det här fenomenet upplevde jag för första gången för ett år sedan. Killen jag dejtade då var 32 år med en känslomässig mognad på ca 17 år. Han frågade mig vilken dag det är på i år, jag sa alltid 14 februari. "Va, är du säker?" Ja, jag är helt säker. Varje år. 14 februari. Inget undantag.

Del två:
Ja, det är ett kommersiellt jippo enbart för att företag vill sälja mer skit folk egentligen inte vill ha. Jag vill väl inte ha en nalle med ett hjärta egentligen. Men nu är det så att vi blir överösta av budskapet att på alla hjärtans dag visar man sin pojkvän/flickvän hur mycket man egentligen bryr sig. Även jag, som är en bitter manshaterska och så oromantisk man kan bli, blir ändå besviken om killen inte gör något alls.
Ett vanligt argument är att man inte behöver en viss specifik dag för att uppskatta varandra. Det håller jag med om, helt och hållet. Men visar ni era flickvänner hur mycket ni uppskattar henne på andra dagar om året? Va? Nej, det gör de allra flesta inte.
Faktum är att det finns tre dagar på året då man bör ta lite extra tid att uppmärksamma er flickvän; hennes födelsedag, julafton och på alla hjärtans dag (givetvis också dagen då hon föder ditt barn).
Det är väl inte så svårt? Om jag skulle få söta mess och spontana överaskningar  då och då skulle jag nog inte tänka på alla hjärtans dag. Eftersom just det här argumentet oftast kommer från killar som inte pallar då, och inte pallar någon annan dag heller är det bara lathetstjafs.

Del tre:
Det handlar inte om dyra pressenter eller en resa till Paris som jag läste som förslag i en tidning.
Jag skulle va glad för en liten påse lösgodis. Eller en öl. Eller bara ett gulligt mess.
Återigen är det tanken som räknas.

Så kom ihåg att tänka till på alla hjärtans dag.
Eller, what the hell, börja tänk redan nu så slipper ni få panik då.

Aint it obvious??

Jag och blogg.se är inte alltid överens och nu helt plötsligt fungerar det inte att länka.
Sorry, kopiera och klistra.
Alternativt starta en blogg om kvinnor som är totalt inkompetenta när det gäller datorer och sladdar och sånt..


http://www.youtube.com/watch?v=DHzjgNoRmjg

Den svåra konsten att messa

Onepiece

Fick en terapeutisk utmaning av tjejerna igår. Dom la upp en bild på mitt skrivbord på ett par i varsin onepiece. Dom står i hallen och tar kort på sig själva i spegeln med iphonen i högsta hugg. Dom är glada, han kramar om henne och dom är så glada så.
Jag kunde inte titta på den igårkväll utan att få hulkningar och spasmer. Idag har jag undvikit bilden när den väl kommer upp, tittar liksom bara ner i vänsterhörn för att så snabbt som möjligt få upp mozilla så jag slipper se dom. Till viss del har bilden hjälpt mot hulkningarna, min stackars hjärna börjar vänja sig av med fight or flight reaktionen.

Jag fattar inte poängen med det. Inte alls faktiskt. Jag fattar inte varför man lägger pengar på så vansinnigt fula saker, jag fattar inte varför man tar en bild på sig i dom och lägger upp på facebook och det borde vara förbjudet att ha dom på sig ute bland folk.
Jag åt pizza på ett ställe förra veckan och en kille kommer in i en onepiece. Jag kunde inte äta klart förrän han hade gått ut. Jag väljer faktiskt den äckligaste bajshistorien ever framför en onepiece när jag äter. Jag kan inte hjälpa det, onepieces får mig att vilja spy. Onepiece står för allt jag hatar.

Äckliga par i äckliga äckelkläder som gottar sig i soffan framför bingolotto.
Måste man vara så? Hitta nån, sätta i soffan och inte resa sig upp förrän förhållandet tar slut?
Det känns så tråkigt. Som att ett förhållande är ändhållplatsen istället för ett avtramp.
Och ja, jag fattar att det är mina egna förväntningar och förebilder som gör att jag reagerar på det här sättet. Men det är inte bara fördomar och min egen lilla fobi för närhet, det händer ju tydligen på riktigt.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen;
Hellre inget sex än dåligt sex, hellre inget förhållande än ett dåligt förhållande.
Jag vill väl för fan inte sitta på en ändhållplats. Jag vill vara ute bland folk och ha kul. Jag skulle vilja vara ute och ha kul och ha en pojkvän och fortsätta leva mitt liv precis som jag gör idag.
Är det en omöjlig kombination?

Tre lyckliga par

Jag har aldrig förstått mig på tvåsamheten. För mig är det bara förknippat med problem. En känsla av att bli kvävd och tvingas anpassas till något som inte är naturligt.

Det är nog bara min egen bild av hur tvåsamheten bör vara. Min skeva bild av hur man hittar någon och så är allt perfekt. Ideal jag lurats att tro på, omedvetet nedärvda av min mor som har mindre koll än jag på vad tvåsamheten egentligen innebär.

Tack och lov har jag tre kompisar med bra och lyckliga förhållanden. Såna där de är kompisar, berättar allt för varandra, finns för varandra och stöttar varandra utan att kväva, förtrycka och pressa in i mallar. De kan festa ifrån varandra utan att ringa och ha koll på vad pojkvännen gör. De blir inte sura på honom om han dyker upp oväntat på samma uteställe med hans kompisar. De kan skämta om honom för att de älskar honom så mycket. Jag kan känna mig bekväm i deras närvaro, jag kan hänga med dom som par utan att vilja sticka fingrarna i halsen och spy på gulligheten.

Jag är så glad att jag får se den andra sidan av tvåsamheten genom dom. Att det är ok att älska någon för den personen han är, och att deras pojkvänner älskar dom, precis som dom är.
Sånt impar på mig. Sånt ger mig lite hopp.

Det är förväntningarna som sabbar allt. Det är bättre att bara vara. Ta saker som det är och inte bli besviken för att man inte kan leva upp till omöjliga ideal.

Så tack till mina tre kompisar, och till era pojkvänner, för att ni är så bra mot varandra.

Kjolen

Axel öppnar ytterdörren och släpper in sin flickvän.
Han skrattar till när han tittar på henne och säger "Vart har du fått den kjolen ifrån? Din Mormor eller?!" Och skrattar igen.
Flickvännen svarar "Näää, min mormor dog för två veckor sen. Du vet, när jag inte kunde lämna sängen på en vecka?"

Sara

Pratar med Sara i telefonen.
"Hörru, snälla Emily, kan du ba vänta 2 min, min pojkvän är inkompetent.
Nej, inte där, gå rakt fram, ja, där, rakt fram och sen lite till höger, nedre hyllan. Har du kollat i badrumsskåpet? Nej, inte där, varför skulle dom ligga där? Leta där istället. Men, du, dom ligger här, mitt på mattan, dom har ramlat ner från bordet. Precis där du gick nyss.
Asså, Emily, han letade efter huvudvärkstabletter, jag skojja inte, dom låg mitt på golvet, han har gått över dom 10 gånger nu"

Deras lägenhet är 27 kvm stort.

Första dagens Axel

På morgonen efter att Axel har säsongsjobbat i 4 månader och vaknar upp med sin flickvän.
"Asså, hade du smink på dig igår"
"Er, ja...lite?"
"Aah... för jag tycker nog att du är snyggast med lite mer smink"

Varför killar har fler kompisar än tjejer

En tjej kommer hem efter att ha varit borta hela natten. Killen frågar vart hon har varit. Tjejen säger att hon har sovit över hos en kompis. Killen ringer tjejens 10 bästa kompisar men ingen av dem säger att hon har sovit över.

En kille kommer hem efter att ha varit borta hela natten. Tjejen frågar vart han har varit. Killen säger att han har sovit över hos en kompis. Tjejen ringer killens 10 bästa kompisar... 8 av dem säger att han har sovit över hos dem och 2 säger att han fortfarande är kvar.

----------------

Ett klassiskt skämt som går att googla fram.
Vi, ett gäng tjejer som sitter här hos mig nu, undrar följande:

1, Kopplar killar verkligen så fort så dom kan ljuga med så kort varsel?
2, Hur många tjejer skulle bara svara på frågan? De skulle fråga 10 frågor till, bli oroliga och ringa runt till de andra kompisarna på egen hand.

Presenter

Så idag kom inspirationen.
Jag har inte skrivit på länge för jag har helt enkelt inte kommit på något att skriva om. Jag har liksom inte hittat någon kraft att lägga energi på killar och då glömdes även bloggen bort.

Men så idag kom det.

Varför är killar så dåliga på att köpa presenter?

Ja, det har jag undrat över många gånger men så fick jag höra lite roliga historier idag, vilket även är ett tema som kommit upp flera gånger i tidigare diskusioner.
En tjej fick 5 par tofflor och en typ portabel batteriladdare som man kan koppla in sin mobilladdare i när det tar slut på batteriet i mobilen. "Ja, för det händer ju hela tiden att du har slut på batteri i din mobil" säger han. Hon svarar med ett "Er, nej, det gör det inte"
Jag tänker att det kan ha varit så att det har hänt en gång att batteriet har dött, och då har killen regestrerat att det har hänt, och drar slutsatsen att det händer ofta.
En följdfråga blir också, OM nu tjejen brukar glömma att ladda mobilen, hur stor är sannolikheten att hon då tar med sig både laddaren till mobilen OCH den portabla batteriladdaren? Och hur stor är sannolikheten att hon har kommit ihåg att ladda laddaren?
Nej, just det. Inte så genomtänkt present, och hon blev heller inte så glad av den.

För mitt största problem med killar är att de sällan tänker mer än ett steg. De kan tänka att batteriet dör så det kan va bra att ha en laddare, men ställer man 1-2 följdfrågor i huvet kommer man snabbt på att just den grejen är kanske inte det bästa.

Och en annan sak. Killar vill gärna komma på idén själva. De vill inte ha hjälp, de vill inte köpa just den specifika grejen man önskat sig och de vill inte tänka på att man har nämt att man behöver något. Nej då, de vill komma på något eget med resultat att de kommer inte på något bra och köper något man inte vill ha.
Sen blir de ledsna för att man är otacksam och inte vill ha den värdelösa grejen utan just den specifika grejen man har önskat sig.

"Men jag trodde att det skulle vara roligare att överaska dig"

Ja, självklart. Överaskningar är underbara.
Men överaska med nåt bra då, inte nån grej på Clas Ohlson som ni tycker duger.
För duga, det är inte bra nog i våra ögon, speciellt inte på vår födelsedag.

Det är inte att jag är otacksam, det är inte heller att jag vill ha dyra och fina presenter utan jag menar bara att bristen av tanken bakom är just det som sårar.