Messa är en svår konst

Jag får ett random-mess från honom, han har inte hört av sig på nån vecka eller två.

Från G:
"Hur mår du?"

Svar från mig:
"Bra tack, hur mår du?"

Inget svar.
Tystnad i ännu nån vecka eller två.

Alperna

G hade åkt skidor en vecka och sa innan han åkte att han skulle komma hem på söndagen. Jag får ett gulligt mess på onsdagen om att han saknade mig (det enda messet på en hel vecka). På lördagen frågade jag när på söndag han kommer hem och om vi skulle ses då. Efter att inte ha fått något svar ringde jag vid halv åtta på söndagkvällen, jag var hos en kompis och kände att jag var tvungen att veta om hon skulle köra hem mig eller om han skulle hämta mig. Jorå, han satt på tåget hem och skulle komma runt nio.
Väl hemma hos honom frågade jag om han var trött efter att ha rest hela dagen. "Jag har inte rest hela dagen" svarar han "Jag kom ju hem igår"

(I hans försvar vill jag förklara hur den dumma killen tänkte (eller inte tänkte), han flög hem på lördagen, men stannade kvar i Stockholm över natten och tog tåget hem till Linköping på söndagen. Under det dygnet hade han inte haft tid att svara på mitt mess)

Gs communicationskills

Jag och G hade haft det lite struligt ett tag efter ett flertal missförstånd som grundat sig i Gs oförmåga att svara i telefonen, hålla avtalade tider och allmänt bara inte varit delaktig i relationen. Vi hade försökt prata om det flera gånger, men han bara somnade, ibland på mig.

En av mina bästa vänner skulle komma och hälsa på mig i helveteshålan där han bodde men beklagade sig över att det inte fanns en biltvätt där. G erbjuder sig att ta med hennes bil till brandstationen, där han jobbade, och tvätta den så kunde vi fika så länge.
Vi passar på att bubbelgumssnacka i några timmar och när vi kommer tillbaks till brandstationen har han mer eller mindre kört en proffsrekond på hennes bil. Bilen glänste både utanpå och inuti, på marken brevid låg en liten hög med skräp och han hade till och med vikt ihop babyfiltar och lagt i en prydlig hög i bakluckan.
Jag och min kompis går runt bilen och tittar som i chock för vi har aldrig sett den så fin förut. G är genomsvettig och tokhungrig för han har skippat lunchen för att fixa bilen.
När vi kommer hem till honom och han sätter sig för att äta så berättar jag för honom hur mycket jag verkligen uppskattar att han tog sig tid och gjorde ett så fint jobb men påpekar också att man inte kan lösa kommunikationsproblem genom att städa någons bil. Precis då höll han på att stoppa gaffeln i munnen men stannar upp och tittar förskräckt på mig.
"Va? Men, jag har ju städat hennes bil i flera timmar!"

Stockholm

Det här är ett stort steg för mig, men nu är det dags att outa idiotfanskapet som är den största inspirationskällan till den här bloggen.

Så här kommer det; Stockholm (del 2)

G skulle fylla år och jag tyckte att vi kunde åka till Stockholm och göra nåt kul den helgen. Han svarar med att det ville han gärna göra, men det skulle nog inte gå eftersom han inte hade råd.
Helgen ifråga var påsken förra året och jag ringer på fredagsmorgonen men han svarar inte, vilket var helt normalt för honom. På kvällen ringer han tillbaka och säger att han har varit upptagen hela dagen med att meka med sin motorcykel. Jag frågar om vi ska ses nåt i helgen för annars gör jag andra planer.
Han svarar att det hade han gärna gjort, men han har åkt till Stockholm.