Onepiece

Fick en terapeutisk utmaning av tjejerna igår. Dom la upp en bild på mitt skrivbord på ett par i varsin onepiece. Dom står i hallen och tar kort på sig själva i spegeln med iphonen i högsta hugg. Dom är glada, han kramar om henne och dom är så glada så.
Jag kunde inte titta på den igårkväll utan att få hulkningar och spasmer. Idag har jag undvikit bilden när den väl kommer upp, tittar liksom bara ner i vänsterhörn för att så snabbt som möjligt få upp mozilla så jag slipper se dom. Till viss del har bilden hjälpt mot hulkningarna, min stackars hjärna börjar vänja sig av med fight or flight reaktionen.

Jag fattar inte poängen med det. Inte alls faktiskt. Jag fattar inte varför man lägger pengar på så vansinnigt fula saker, jag fattar inte varför man tar en bild på sig i dom och lägger upp på facebook och det borde vara förbjudet att ha dom på sig ute bland folk.
Jag åt pizza på ett ställe förra veckan och en kille kommer in i en onepiece. Jag kunde inte äta klart förrän han hade gått ut. Jag väljer faktiskt den äckligaste bajshistorien ever framför en onepiece när jag äter. Jag kan inte hjälpa det, onepieces får mig att vilja spy. Onepiece står för allt jag hatar.

Äckliga par i äckliga äckelkläder som gottar sig i soffan framför bingolotto.
Måste man vara så? Hitta nån, sätta i soffan och inte resa sig upp förrän förhållandet tar slut?
Det känns så tråkigt. Som att ett förhållande är ändhållplatsen istället för ett avtramp.
Och ja, jag fattar att det är mina egna förväntningar och förebilder som gör att jag reagerar på det här sättet. Men det är inte bara fördomar och min egen lilla fobi för närhet, det händer ju tydligen på riktigt.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen;
Hellre inget sex än dåligt sex, hellre inget förhållande än ett dåligt förhållande.
Jag vill väl för fan inte sitta på en ändhållplats. Jag vill vara ute bland folk och ha kul. Jag skulle vilja vara ute och ha kul och ha en pojkvän och fortsätta leva mitt liv precis som jag gör idag.
Är det en omöjlig kombination?

4 kommentarer
1 Henrik Johansson:

skriven

One Piece är fett fult!

Obehagligt ofta folk har det på sig när de skall ut och flyga också... Fy Fan!!! :(

3 One Piece:

skriven

Varför inte också slå alla som tycker någonting du inte tycker och ha en diktatur där ingen får klä sig i en One Piece för då blir man hängd? Känns som det är alldeles för mycket hat där ute. Ta det lugnt. Varför inte lägga detta hat på någonting som faktiskt är hemsk, t.ex folkmord och annat skit som finns ute i världen. Känns som One Piece är det minsta problemet (om man nu tycker ens det är ett problem) man borde lägga sin kraft på.



Om nån vill ha på sig en förbannat ful dräkt på sig, låt dom. Det är ingen som kommenterar hur du ser ut eller hur du klär dig, eller tja, det kanske det är. Kanske därför detta inlägg existerar.



Säger inte att du inte får säga vad du tycker. Givetvis får du det men det känns ganska lamt att kritisera ett klädesplagg. Känns som mycket energi läggs på fel saker.



Snälla misstolka mig inte. Bara det jag har läst ungefär... 10 inlägg om detta på två dar, blir lite repetitivt efter si så där tionde inlägget. :)

2 Admin

skriven

Haha Henrik!! En till på min sida, wohoo! Man kan inte begränsa folks val av klädstil hemma, men dom borde verkligen förbjudas utomhus. Om inte annat så för samhällsekonomiska skäl, det blir så dyrt att torka upp spyor överallt..

4 Admin

skriven

Till one Piece:

Givetvis finns det viktigare saker att bry sig om i världen, därför har jag även en hjälporganisation och har åkt tre gånger till Etiopien för att ge föräldralösa och HIV-smittade barn kläder, mat, leksaker och möjlighet att gå i skolan.



Grejen med mitt inlägg om onepieces är väl mer att den symboliserar allt jag hatar om par. Det är bara mina egna rädslor och fobier.



Att många skriver om det här fenomenet förstår jag, det är en udda grej liksom. Som att vi är osäkra som individer, få blev sedda som barn och söker någon slags bebistrygghet i bebiskläder..

Och ja, folk kommenterar mina kläder, och min hållning och mitt sätt att gå. Jag blir anklagad att vara divig och tro att jag går på en catwalk osv. Jag bryr mig lika lite som dom ska bry sig om att jag inte kan äta i deras närvaro.



Hur som helst verkar det ha skapat två läger. Jag står kvar i mjukisbrallelaget, jag är för lång och smal för en onepiece, skulle se förjävligt ut på mig :)