En längtan bort tycks bli både vanligare och mer legitim. Alkohol är inte bara socialt accepterat, det är i många situationer ett socialt krav. De enda godkända anledningarna att låta bli är om man är gravid, kör bil eller är alkoholist.
Men alkohol räcker inte längre. Med en global debatt om legalisering av cannabis samt en snabbt växande trend med lustgasballonger och ayahuaska leder min slutsats om ett allt starkare behov att komma bort. Komma bort från vardagen. Att komma bort från stress, jobb, räkningar, städning, dagishämtning, relationer, sociala medier, artighetsfraser och politik. Men mest av allt tror jag att vi har ett behov av att komma bort från oss själva ett tag.
Hjärnan är ett organ som fungerar på precis samma sätt som andra organ, dvs att den har några specifika uppgifter som den sköter på mer eller mindre samma sätt hos alla. Hjärnans uppgift är att processa information. Visst, vi är olika smarta och vi har vår egen personlighet osv. men funktionen i sig är lika hos alla.
Hjärnan är extremt anpassningsbar och inser att den inte kan ha koll på alla intryck eller all information. Därför sållar den helt själv ut vilken information den tycker att vi ska hantera och skiter i resten. Sedan sorterarar den i minnesbanken och styr synapsernas vägar för att så mycket som möjligt ska gå på autopilot. Allt för att kosta oss så lite energi som möjligt.
Resultatet? Hjärnan liksom kokar över av alla processer som pågår samtidigt. Vi blir trötta och ofokuserade. Vår kognitiva förmåga sänks med minnesförlust och förvirring som gör vardagen ännu trögare. Till slut orkar vi inte upprätthålla fasaden av att vara perfekta och lyckliga. Något gnager på insidan om att det nog ändå måste finnas något annat, något mer?
En fylla kan hjälpa till att lätta på trycket men baksmällan dagen efter gör det lite ovärt. En bieffekt av alkohol är dessutom ångest. Det vi ville slippa känna, känns nu dubbelt så mycket. Drinking is borrowing happiness from tomorrow.
Vi bor tryggt och har mat i överflöd. Vi har köpt en bil och rest och köpt de där snygga skorna och inrett våra hem. Men innerst inne är vi ändå samma person vi var innan vi hade allt det där. Fast med lite mindre lust och ork.
Så vad händer nu?
Så precis just exakt som Maslov beskriver i hans behovstrappa söker vi efter självförverkligande. Jag tror att vi söker efter något autentiskt och äkta. Att vi duger precis som vi är oavsett jobb eller siffror på ett bankkonto.
På Netflix går en serie som heter Chef's Table, En fantatisk serie där varje avsnitt tillägnas en av världens bästa kockar. Maten och restaurangen är sekundärt, programmet riktar sig till deras inre process och vägen till dit de befinner sig idag. Samtliga säger sig ha känt sig kvävda när de tvingades följa regler, framför allt inom den franska matkulturen. De tappade lusten och tog en paus. I sökandet efter meningen med livet fann de sin kreativitet och valde att följa sitt hjärta. Mat för dom är så mycket mer än bara mat på en tallrik. I deras restauranger säljer de upplevelser. De vill röra om i känsloregistret och påverka något i själen hos deras gäster. Deras mat är konst.
Så i sökandet av autenticitet krävs en yttre stimulans för att skaka om hjärnans autopilot. Alkohol gör inte susen, den dövar mer än att väcka.
Autenticitet kräver medvetenhet. Medvetenhet kräver att vi vaknar upp ur dvalan vi befinner oss i, själsligt talat. Jakten på status som format vårt samhälle och livsstil har lett oss in i en återvändsgränd bestående utav vår egen avstängdhet och apati. För att vakna behöver vi ta en titt på oss själva. Våga känna igen.
Fler och fler söker.
Om det så är genom att röka lite gräs, andas lustgas, dricka ayahuaska, maxa en bil på rakan innan mjölbykurvan, galoppera över en stubbåker, måla en tavla eller äta en maträtt är effekten att vi når en liten del av vår själv som talar om för oss att just här, just nu är jag ett med mig själv.Och därför börjar känslor ersätta jakten på status och pengar.