Uppfostran
Jag vet att jag sticker ut hakan nu, och genraliserar. Jag ska enligt Max Webers teorier leta historiska händelser och dra en kausal linje till där vi befinner oss idag.
De traditionella könsrollerna var tydligt uppdelade, mannen arbetade och försörjde familjen och frun var hemma och tog hand om barnen och hemmet. Under 50- och 60-tal var det en status bland kvinnor att ha ett välstädat hem och väluppfostrade barn.
På 70-talet skedde en stor förändring i Sverige. Mammorna ville inte vara tvungna att stanna hemma längre. Tydligen var jag själv med i Stockholm som ettåring när min mamma demontrerade för jämställdhet. Kvinnor krävde dagisplatser för att kunna fortsätta arbeta trots att de hade barn.
I samma takt som förskolor kom till och kvinnor upptäckte att de inte längre var beroende av sina män för försörjning steg skilsmässotalet markant. Ekonomisk självständighet gjorde att de inte längre behövde stanna i dåliga äktenskap.
Kvinnor hade på relativt kort tid förändrat könsrollerna vad det gäller karriarmöjligheter och självständighet som förälder. Dock hade kvinnor fortfarande störst, eller ensamt, ansvar för hushållet. Alltså började dessa kvinnor trippelarbeta, ansvar för barn, hem och sitt yrke. Mnnen var lite långsamma att hänga med i förändringen (som vanligt).
Kvinnor, både ensamstående och gifta, brottades med den här förändringen på flera plan. Dels ökade deras arbetsbörda väldigt mycket och dels fanns antagligen ett gnagande dåligt samvete för att man väljer att låta någon annan uppfostra sina barn. Det fanns även påtryckningar om att de var egoistiska från de som ville hålla kvar på traditioner. Så är det alltid när en större förändring är på väg in i ett samhälle.
Jag tror att många kvinnor fastnade i en fälla av stress och dåligt samvete och kompenserade sina barn genom att göra allt för dem. Vi får även tänka på att det under 70-talet kom en stor våg av pedagogiker som förespråkade fri uppfostran. Aukotriteter kränker barns indivdualitet och barnen behöver lära sig i sin egen takt med så lite påverkan som möjligt.
Vi har alltså en hel generation människor som har växt upp med mammor som har gjort allting för dem, och under samma tid upplevt ett enormt ekonomiskt uppsving. Levnadsstandarden har ökat, tekniken har utvecklats och vi har blivit alltmer materialistiskt lagda. Enligt min åsikt har det här skett på bekostnad av social sammanhållning och gemenskap.
Jag tillhör alltså en generation som har blivit överkompenserade och ouppfostrade.
Och bara för att förtydliga mitt budskap vill jag inte på något sätt kritisera dessa mammor. De har gjort allt för sina barn samt dragit ett tungt lass vad det gäller jämställdhet. Det är därför Sverige är ett av de mest jämställda länder i världen. Om något, ska alla dessa tusentals mammor ha stående ovationer. Antagligen har de inte uppskattats så mycket då det i deras roll har varit de som alltid har ställt upp utan att själva ta plats.
Men tyvärr är en otippad följd att vi idag, både tjejer och killar, är till viss del fortfarande barn. Det är därför jag skyller på uppfostran när jag klagar på killar.
Jag har träffat mestadels yngre killar, som är födda på 80-talet. Jag upplever en enorm skillnad i intällning hos killar som bara är 6-10 år yngre.
Jag tror, och hoppas, att jämställdheten har gjort att det idag är självklart att dela på uppfostran och hushållssysslor och att de barn som växer upp idag har helt andra förebilder. Medan killarna i min ålder har sett hur deras mammor har fixat allt och deras pappor har varit knappt närvarande i hemmet, förväntar de att vi ska vara likadana eftersom man utgår ifrån de förebilder man har. Dagens barn ser både närvarande mammor och pappor som är delaktiga under uppväxten, och pojkar får förhoppningvis en naturlig känsla för ansvar på ett helt annat sätt.
Därför går dagens problem så mycket djupare än bara brist på respekt och hänsyn. Det är ett fundamentalt grundbeteende som kommer från sin idealtyp som barn.
Vill bara avsluta med ett citat från min kompis Émile Durkheim (1858-1917:
Att förbjuda skilsmässa skulle minska risken för anomi och självmord bland männen, men öka kvinnoförtrycket och leda till fler självmord bland kvinnorna.