Bitter ärlighet idag
Jag tänker inte göra ett försök nu.
Det här inlägget är personligt, kanske lite för personligt för just den här bloggen.
Jag har under den senaste veckan hört från flera personer att det inte är nyttigt att vara så arg och bitter som jag är. Men det skiter jag i, jag får göra som jag vill.
Jag är riktigt sjuk. Imorse kl 5 hade jag 39.3 graders feber och det som kommer upp ur mina lungor skulle inte klassificeras som varken feminint eller attraktivt, men det skiter jag också i.
Så fullproppad med alvedon lyckas jag förflytta mig till soffan och det enda jag är sugen på att se är romantiska komedier. Jag har ingen aning om varför, egentligen hatar jag ju allt som har med gulligull och kärlek att göra. Till vardags kollar jag på filmer med mycket våld, drama och gärna med kärlek, men udda kärlek som i Natural Born Killers.
Jag har under de senaste 3 dygnen hunnit med 4-5 stycken och börjar känna mig lite skadad i hjärnan. Lite som Joey och Chandler när dom hittade en gratis porr-kanal. Jag börjar tro att som tjej ska man vara lite vimsig och nojjig och killen ska va macho och självsäker. Man blir ihop, det blir ett missförstånd, man bryter och sen blir man sams igen. Gulligull och pluttinutt och gud vad allt är bra osv osv.
Idag tittade jag på the ugly truth.
Givetvis känner jag igen mig. Det är sån jag har blivit, som killen asså, han som pratar om hur killar inte kan bli kära och att om en tjej vill ha en pojkvän så borde hon gå ner i vikt och lära sig suga kuk. Fast tvärtom då givetvis.
För er som inte sett filmen hoppa över det här stycket för jag kommer att avslöja något som kommer i slutet av flmen nu:
Självklart egentligen, det visar sig att han har blivit ordentligt sårad, och inte av en tjej utan av flera.
Och så är det ju även med mig. Jag kan vända en tragisk historia om två personer som sårar varandra till något roligt. Men det kanske inte är meningen i alla lägen.
Jag kan berätta om hur ett ex kinkar med en betalning av alvedon i fredags när jag sitter på golvet med 39 graders feber och det hela slutar med att han tar en karta så att jag nu är orolig för hur det ska gå när jag vaknar inatt och inte har några kvar. Hur läget för att vara snål inte var så väl valt.
Jag kan berätta om ett annat ex som åker skidor just nu och inte har svarat på två mess om att jag vill att han ska tycka synd om mig nu när jag är sjuk. Han har ju vid ett flertal tillfällen skickat liknande mess till mig.
Askul.
Peppande.
Hopplöst.
Och nej. Jag är inte det minsta sugen på att ge mig in i leken igen.
Bara tanken på att orka bry mig om en kille får mig att vilja gå och lägga mig och aldrig mer kliva upp.
Så jag tänker vara bitter och hatisk ett tag till. Och när någon närmar sig mig ute och jag dissar på ett hårt sätt tänker jag inte ta åt mig. För ingen har rätt att tycka att jag är tråkig bara för att jag inte vill flörta.
Jag är jättegärna kompis med killar. Jag älskar flera av mina killkompisar och jag vänder mig till dom när jag när jag vill och jag vet att dom finns för mig.
Men något verkar hända när man blir tillsammans. Då helt plötsligt verkar det vara helt ok att skita i varandra.
Då kan man såra varandra, skrika på varandra och göra allt för att knäcka den personen man påstår sig tycka mest om.
Har jag en skev uppfattning?
Jag har många ex, alla är en bidragande faktor till min bitterhet.
skriven
zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz
zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz
zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz
zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz
Huh, VA????? Cool story bro