Att prata olika språk
Man är så tydlig man bara kan och ändå fastnar inget. Man har förklarat på tre eller fyra olika sätt och det känns som att budskapet har nått fram och man dubbelkollar om han har förstått och han säger ja, men ändå är det som att samtalet inte har ägt rum. Man frågar på vilket sätt man kan förklara en sak på så att killen förstår men man får inget vettigt svar och man försöker vara så pedagigisk som möjligt men ändå får man noll tillbaks.
Vad beror det här på?
Jag tror att det är så enkelt som att vi pratar två olika språk. Jag vet att när jag pratar om relationer och känslor så skulle jag lika gärna kunna prata Swahili med vissa av mina ex (G). Jag ser de välbekanta blanka ögonen och inser att det inte är så stor idé att fortsätta för han förstår helt enkelt inte vad jag pratar om.
Det är ett välbekant fenomen att killar är mer praktiskt lagda och vill lösa problemet och tjejer är mer socialt/emotionellt lagda. Ibland vill man bara förklara att man har blivit ledsen av något utan att killen ska lösa det. Ser killen ingen lösning stänger han av och förstår inte poängen med att älta något man inte kan åtgärda.
Det skiljer sig också i sättet att tänka tror jag, vissa tänker mer konkret och andra mer abstrakt. Förstår man inte abstrakta saker, som en relation ju är, så har man följaktligen svårt att komunicera om det som händer i interaktionen mellan två indiver. Brister även självinsikten är det lönlöst att fortsätta för då uppfattar man inte hur sina handlingar påverkar andra i sin omgivning.
Jag har varit inne på ämnet konflikthantering många gånger och det här hamnar lite under den kategorin. Det kanske är så att killen har en uppfattning om vad man pratar om men inte vill säga att han inte håller med. Kanske tror han att bråket eskalerar om man inte håller med. Själv anser jag att konflikter är en positiv sak och bara man pratar om problemet i tid behöver det inte leda till ett bråk, för det är egentligen så man undviker bråk. Det gör inget att man inte håller med, man måste inte alltid vara överens och det är här kompromissandet kommer in. Vill den ena parten inte förklara eller lyssna har den personen strypt plattformen för kompromiss och skapar därigenom friktion i förhållandet.
Lösningen är enkel, sluta mjäka, börja lyssna, stå för dina åsikter men var öppen för att du kan ha fel och bryr du dig om din flickvän så var öppen för att kompromissa, inte ge vika utan mötas någonstans runt mitten. För som en killkompis till mig sa: man skiter i det och hoppas att tjejen glömmer, vilket sker i exakt 0 % av gångerna.
Vad man ska göra med killar som inte förstår abstrakta saker som tex en relation och lider brist på självinsikt vill jag dela med mig av Steve the Bandits råd; gör slut, för han förtjänar inte en flickvän.
skriven
hmm, en stor del av den manliga befolkningen är alltså dement... xD
Men allvarligt, att skita i det och hoppas att tjejen glömmer är ju bara elakt, det är ju nästan som att säga att man inte bryr sig... :/
En möjlighet (även om det här inte verkar som ett sådant exempel) till varför en person inte säger något och får blanka ögon är att de är (skit-)rädda för konflikter eller att förlora något/någon. Det svåra med detta är att det vanligtvis måste vara den rädda personen som till slut vågar uttrycka sina tankar. Yttre påtryckningar gör det ofta bara svårare, och tyvärr kan någon som gärna vill lösa konflikten vara för "framåt" vilket gör det ännu jobbigare. En sån situation är väldigt stressande för personer som tycker det är jobbigt och det leder lätt till totalt ologiska tankegångar, som för den personen framstår som logiska. Ofta är det bästa sättet att ta det väldigt lugnt och fråga vad den personen tänker och sedan vänta på svar (även om det tar en halvtimme). Vissa döljer denna rädsla på väldigt konstiga sätt så det är inte alltid tydligt att en person har sådana problem.
Jag tror du redan vet och förstår det här, men jag vill dela med mig av det för säkerhets skull och för andra läsare, för man ska inte vara för snabb med att döma. (men var inte en mes!!)
Jag säger ju inte att det är på det här sättet, jag vill bara säga att saker är inte alltid som de verkar. Jag tror att det finns fler som inte bryr sig än de som är rädda, men det är synd när någon faktiskt bryr sig men bara inte får fram något.
skriven
Jag menade inte att antyda att du är för framåt, för det kan inte jag avgöra utan det beror på den rädda personens uppfattning och känslor. Försök att ta det lugnt (även om det är svårt ibland, för oss alla) och tolka det inte som om den andre retas med dig.
Däremot så måste situationen "behållas" för att det ska bli någon förändring. Jag borde ha varit tydligare, men det jag menade med att vänta på svar var att vara kvar i situationen. Om någon går iväg eller byter samtalsämne så bryts situationen och den rädda personen har då undkommit det jobbiga och kommer i framtiden ha minst lika svårt med såna situationer igen, tex svara på det du frågade.
Sen har vissa killar svårt för att prata känslor för att de tror att flickvännen ska tycka att han är fjantig eller mesig.
Känner mig som nån slags hobbypsykolog här, men jag har väldigt lätt för att bli allvarlig när det gäller sånt här. xD