Killar gör oss galna
Jag har ungefär lika många killkompisar som tjejkompisar och har aldrig riktigt känt mig bekväm med tjejjiga tjejer. Med det menar jag tjejer som är mer emotionellt drivna, har svårt att uttrycka varför man känner på ett visst sätt, gillar att vara en flickvän och längtar efter barn/älskar att vara mamma. Inget negativt mot dom som är så, jag är bara inte sån och har aldrig varit.
Så när jag är med någon tjej som är klängig på nån kille och inte riktigt fattar att han inte är intresserad, eller nån som på fullaste allvar tycker att killen ska fatta varför hon är sur fastän hon inte vet det själv så finner jag ofta en enorm frustration över hur svag den här tjejen är, eller patetisk och oftast tröttnar jag och går därifrån.
Många av mina tjejkompisar är lika mig på det sättet, vi är chillade och roliga och helt enkelt en skön samling människor. Men så helt plötsligt ba händer det. En av oss kokar av ilska och sliter ut vårt hår över hur korkad en kille är och hur hans inkompetens får oss att bli en sån där jobbig tjej som skickar sura mess.
För det är oftast så det blir, vi blir klängiga, svaga och jobbiga bara för att vi reagerar på konstigt beteende hos killar. Det är konstigt när en kille helt plötsligt inte svarar i telefonen, det är konstigt när killen bara drar utan att säga hejdå, det är konstigt att killen bara dyker upp på festen utan att ha hört av sig för att planera kvällen.
Dom här exemplen har alla hänt för många gånger för att hänvisa till enstaka situationer. Killar beter sig egoistiskt, de tänkte inte, de glömde, något annat kom emellan, han har haft fullt upp osv och ändå är det vi som uppfattas som den svåra parten.
I mitt bittra och manshatiska tillstånd accepterar jag inte sånt beteende, jag stänger av direkt och bryter, men det har varit en lång rad av besvikelser fram till att jag gav upp. För det är inte fel av mig att bli ledsen eller arg när en kille beter sig oartigt eller respektlöst mot mig, det är min rätt och till och med skyldighet mot mig själv att säga ifrån. I många lägen innebär en tydlig gränssättning att man förlorar killen i sitt liv men det är ändå inte mitt fel. Det är inte nån tjejs fel och alla kommentarer från killar som "blev du tjurig nu?", "men du, jag ville ju bara slappna av med mina killkompisar" eller "sluta larva dig, jag orkar inte" borde reageras på för det är verkligen inte ok att behandla någon på det sättet.
Det konstigaste är när man sitter i situationen och kan se på det hela utifrån. När man är asförbannad på att killen har betett sig som ett ägg och då blir asförbannad på sig själv för att man ser hur man har blivit "den arga flickvännen". Ännu retligare när man inte ens är tillsammans utan fortfarande bara dejtar. För vi vill inte vara arga och sura hela tiden. Vi vill inte skicka arga mess. Vi vill inte vara klängiga, vi vill inte ha bråken och vi vill vill inte ha problem. Men med killar kommer sådana problem och man kan inte acceptera vad fan som helst.
Man kan låta killen vara egoistisk och ta skiten eller så kan man bryta. Att en kille ska fatta att man behandlar en tjej på samma sätt som behandlar sina vänner, eller tom bättre, verkar helt enkelt för komplext och avanserat.
skriven
Först och främst vill jag faktiskt ge dig beröm för att du bryr dig om att se saker på ett objektivt sätt. Väldigt klokt!
Många tjejer jag stöter på tycker att de är världens mittpunkt och ska avgudas, och tycker att de som inte förstår henne är dumma i huvudet för "det är ju självklart" (även om de inte kan svara på det själva när det väl kommer till kritan). Bara så du vet så menar jag inte alla blåsta bimbos, jag har stött på riktigt smarta tjejer som är precis likadana.
Tyvärr så låter det som om du råkar ut för den manliga motsatsen av de där tjejerna ofta. De gör som de gör bara för att de känner för det eller för att det är "tufft" eller skönt, utan att tänka på omgivningen eller konsekvenserna. De kan vara riktigt tjockskalliga ibland och vill ofta inte ändra sin "världsbild" och då finns det inget att göra. Det enda jag kan komma på är att "testa" dem om de verkligen bryr sig om förhållandet och hota med att göra slut. Bryr de sig så får de ta och skärpa sig annars så ÄR DE INTE VÄRDA EN FLICKVÄN, för de kommer inte att ändra på sig. Det är otroligt svårt att göra på det sättet när man har känslor för någon, men det kommer sluta väldigt dåligt annars.
Jag orkar inte ens ha såna killar som kompisar, för de är riktiga skitstövlar som bara tänker på sitt egna nöje (och jag dömer sällan personer).
Du påstår att idealet, som tjej, är att vara "killig". Jag är nyfiken på hur du har fått den uppfattningen, är det den "allmänna" åsikten eller är det din bild av hur en ideal tjej ska vara?
skriven
haha, jag förstår, man är inte alltid medveten om sina kognitiva utgångspunkter och de kan vara väldigt svåra att ändra på grund av just detta. De är så pass grundläggande. Jag tycker att du inte behöver lägga så stor vikt på vad som är feminint och vad som inte är, var bara dig själv. (Väldigt lätt att säga och svårt att göra, men man kommer att må bra av det.) :)
Jag tror att feminina egenskaper benämns i negativa sammanhang i "manliga områden", alltså tex sport eller teknik, samtidigt som manliga egenskaper benämns i negativa sammanhang i "kvinnliga områden". Det kanske är någon kvarleva från gamla tider som vi egentligen borde ignorera idag för jag tycker att de inte säger någonting. Jag vet många tjejer som kastar bättre än de flesta killar. ;P
I förra kommentaren jag skrev så blev det en väldigt arrogant ton och det var inte meningen. Jag kan inte säga att jag är "bättre" än dem, däremot avskyr jag såna personer och blir väldigt frustrerad när jag träffar personer med sådana egenskaper.
Jag glömde också skriva att du inte får bli arg på dig själv och se dig som "den arga flickvännen" så länge som du har en anledning till att bli arg. För så länge som du kan förklara varför du är arg så är du inte alls som de där tjejerna som bara är sura för ingenting. :) (och när någon behandlar en på det sättet så är det ju självklart att man blir arg, det är respektlöst)
Vill man vara lite barnslig så kan du ju pröva att härma dem och säga att de ska sluta larva sig för du orkar inte, när de vill någonting bara för att de ska fatta varför du blir arg när de själva gör så. Möjligtvis behövs en förklaring efteråt för att de ska fatta.