I alla relationer uppstår det konflikter.
Med konflikt menas helt enkelt att två eller flera personer har oförenliga intressen. Mina erfarenheter av konflikter är att de nästan alltid uppstår från missförstånd eller egoism.
Konflikter behöver inte vara något negativt, i många fall kan en lösning av en konflikt göra att man lär känna varandra och förstå hur den andra fungerar så att man genom kompromisser växer ihop och får det bra tillsammans. Sköts en konflikt med en respektlös, nonchalant eller orimligt ilsken attityd försämrar man å andra sidan relationen på ett långsiktigt plan.
So far so good, på pappret är det här relativt självklart, eller?
Det är inte så svårt egentligen men i realiteten är det här det absolut svåraste vi människor har att handskas med i vardagen. Man är trött efter jobbet eller skolan och man kanske inte orkar prata om något djupt, men att ignorera ett behov hos en annan är inte en bra idé för till slut blir den personen arg över att inte bli sedd eller hörd.
Tjejer får ofta höra att de är jobbiga, tjatiga, pedanter och andra löjliga ursäkter för killars lathet. Vi har tagit det, vi har jobbat både utanför hemmet och i hemmet och sällan fått uppskattning för allt slit. Ja, jag generaliserar nu. Ja, jag ser alla kvinnor och män som två homogena grupper ur ett historiskt perspektiv och summerar med mina egna erfarenheter nu. För det här är inget ovanligt, jag har varit med om det och många av mina tjejkompisar också. Det värsta är när man försöker prata lugnt och sansat utan resultat och tionde gången man säger samma sak och är så förbannad att man kokar tittar killen på en som man kommer från en annan planet och undrar varför man är så arg. En kompis förklarade för hennes ex på en så låg och enkel nivå hon bara kunde. Hon plockade fram ett glas vatten ur skåpet och hällde i lite vattten och sa att det var för att han inte diskade igår. Hon häller i lite mer vatten och säger att det var för att han tog den sista mjölken, hon häller i lite till för att han inte handlade som han lovade idag, hon häller i lite till för att hans smutsiga strumpor låg på golvet i badrummet. Och vad hände med vattnet? Jo, det rann över.
Ett utmärkt exempel på hur man kan förklara mänskliga psyket för ett barn. Min fråga är bara om man ska behöva förklara så enkla och självklara saker för killar?
skriven
Det här är ju löjligt! Du låter som extremfeminister; du utgår från några få killars dåliga sidor och tycker att alla killar är så. "Alla killar är jättepuckade whine whine whine... Allt är deras fel för att alla tjejer är ju ofelbara helgon whine whine whine...".
Vad krävs för att du ska se alla som individer, skita i historian och blicka framåt istället? Det går ändå inte att ändra det som redan skett, det vi kan göra är att försöka göra nuvarande tillvaron så bra som möjligt för alla. Bottom-up, inte Top-down.
Den bitterhet och arrogans du visar nu förpestar för alla, men du kommer att vira in dig i den och bli förblindad så att du framför allt förstör ditt egna liv.
Jag trodde att vara i ett förhållande var att visa respekt, kärlek och omtanke för varandra, inte granska och kritisera partnern för alla brister han/hon har. Vi ska väl leva MED varann, inte mot varann? Och om killen är så jäkla trött varför ska ni hoppa på honom just då? Vänta lite så att ni faktiskt kan prata med varandra istället. Ni verkar ju välja de tillfällen då ni kan reta upp er ännu mer på honom för att han gör något "fel" (enligt er).
Strunta i såna tankar/"rykten" att "killar tycker si och så om tjejer", det är oftast bara skitsnack från filmer, utlandet eller personer som är kvar i en gammal värld med gamla värderingar och som tror att de vet allt. Det är inte värt att slösa energi på sånt, för killar har inte något kollektivt medvetande som är ute efter att trycka ner tjejer.
Utifrån mina tidigare inlägg borde du veta att jag inte är någon mansgris/kvinnoförtryckare eller vad du nu vill kalla det.
Snälla bli inte en extremfeminist som är för bitter och envis för att kunna se saker på andra sätt än sitt egna!