Jag är uppfostrad av en brittisk ensamstående och extremt bitter mamma i Stockholm under 80-talet. Min mamma var engagerad i kvinnors rättigheter och var en aktiv feminist på 70-talet. Tydligen har jag åkt vagn på en 1 majdemonstration om barns rätt till dagisplatser eller nåt i den stilen.
Jag vill inte hylla min mamma här, hon är inte på något sätt värd att hyllas för sin insats som mor men i just det här fallet är min bakgrund relevant. Under hela min uppväxt har jag fått höra hur män är värdelösa svin som inte kan göra ett rätt och bara drar så fort det blir jobbigt.
Trots den uppväxten har jag alltid hävdat att jag inte är feminist, jag är en stolt förespråkare av identitet grundat på egenskaper och inte kön. Men så fick jag uppgiften att läsa en bok som heter Maskuliniteter, skriven av R.W. Connel. Jag har ju alltid trott att kvinnor är "nedtryckta" av män som bl.a. är fysiskt starkare, tjänar mer, tar mindre ansvar för sina barn och har större makt i samhället. Män är män och de ska arbeta eller kriga för att hållas sysselsatta och experiment har utförts för att ta reda på hur en manlig kultur växer fram utan närvaro av kvinnor som på tex internatskolor.
Det är bara det att den här bilden stämmer inte. Maskulinitet är en social konstruktion precis på samma sätt som femininitet är.
Enligt etnometodologisk sociologi handlar det här om normer som endast existerar genom vårt handlande. Skulle vi alltså upphöra att handla efter en viss norm upphör den att gälla som social konstruktion och vips så skulle vi leva i ett samhälle där man bedöms efter egenskaper och kunskaper och inte efter kön.
Är slutsatsen att det är lika synd om män som det är om kvinnor? Jag tycker nog det, lite i alla fall. Det är synd om folk som inte kan vara den dom är pga av att normer begränsar dom och detta gäller givetvis män i lika stor grad som kvinnor.
Jag vill tacka alla som har kämpat för kvinnors rätt i samhället, det är tack vare deras insats jag har möjlighet att uttrycka mina tankar kring det här idag. Det är tyvärr inte i alla länder jag skulle få yttra mina åsikter så här öppet och jag är verkligen enormt tacksam över att jag bor i Sverige och kan leva mitt liv precis som jag själv vill.
Men kom igen, det är 2012 nu. Män kan vara hemmapappor, gilla att sy och vara känslomässigt lyhörda och engagerade i sitt förhållande precis på samma sätt som tjejer kan vara högt uppsatta chefer, köra lastbil och föredra jeans framför kjolar.
Vi borde inte låta vår identitet vila på vilket kön vi är.
Man får va som man vill faktiskt och för mig handlar jämställdhet om friheten att få välja.