Onenightstandet som inte ville gå hem

En kompis träffar en kille ute en kväll, de pratar lite men sen kom de ifrån varandra och det var inget mer med det. En vecka senare ses de ute igen och han berättar att han har tänkt på henne hela veckan, berättat för sina kompisar om hur vacker hon är och att han verkligen hoppades att de skulle ses igen.
För att skippa onödiga detaljer hoppar jag vidare direkt till det som hände följande morgon.
De vaknar och min kompis mår inte så bra, varken av alkoholen eller av killen. Han är supergullig och kärleksfull mot henne utan att riktigt förstå kutymen kring morgonen efter, dvs att man går så fort man vaknat. Han försöker pussa henne och hon säger att hon mår så dåligt att hon kanske spyr i hans mun om han pussar henne igen, han svarar med att hon är så fin så han tar den risken. Hon säger att hon mår så illa så hon nog måste gå ut en sväng (för att få ut honom ur lägenheten) och han följer med. De går ett varv runt kvarteret och han håller hennes hand och när hon får slut på ursäkter kommer de tillbaks till vårt hus varpå han följer med in, klär av sig och lägger sig i hennes säng igen.
Tiden går och eftersom han helt enkelt inte förstår att det är dags att gå hem får en annan kompis som sovit över göra ett försök. Hon klär på sig, går ut genom balkongdörren, runt och in genom porten för att ringa på dörren och säga att dom hade bråttom för att hämta mig på stationen.
Medan de gör sig iordning för att gå och kompis nr två säger högt och tydligt att hon står felparkerad och riskerar att få böter så det var bråttom. Killen reagerar fortfarande inte utan sitter kvar på sängen. Till slut får de ut killen och han håller om henne igen fast den här gånget tar hon försiktigt bort hans arm. Ingen av mina kompisar har bil eller ens körkort, och får snart panik när killen frågar om han kan åka med en bit. De funderar på vad de ska göra, vilken bil de ska gå till, hur de ska göra när de inte inte har någon bilnyckel osv. De kommer på att de kan ringa till mig men eftersom jag satt på en fet frukostbuffé svarade jag inte, det gjorde inget eftersom de då låtsades prata med mig. "Men va? Är du redan på väg? Aha, du tog taxi, ok, men då går vi hem igen då"
De vänder hemåt och då äntligen fortsätter killen ner mot stan. Phew.
10 minuter senare får hon ett sms "<3"
 
Deras försvar är att det faktiskt inte var lätt, de gjorde allt utom att säga rakt ut att "Killen, det är dags att gå hem nu". (Vilket jag hade gjort om jag varit hemma, för så trött är jag på dumma killar)
 
Det enda jag är riktigt besviken på vad det gäller den här händelsen är att jag inte var hemma och kunde filma det.
1 ss:

skriven

Smart kille ;)
Tror din kompis var väldigt bra på alla sätt!

/ss

2 Eric

skriven

Knepig kille. Men som sagt, varför ska det vara så svårt att bara säga att det är dags att gå hem? Man behöver inte säga det på ett otrevligt sätt heller. Lättaste sättet att undvika missförstånd: var rak!

Sedan ser jag inte självklarheten i att "man går så fort man vaknat". Det skulle jag nog ta som otrevligt om jag var "värden". Jag bjuder oftast på frukost.

Svar: Asså, nu kommer du säga att jag säger emot mig själv men so be it.Mitt svar på fråga ett är att man inte vill göra den andra ledsen. Jag hade sagt åt han att gå hem, men det är jag ;)
Mitt svar på fråga två är att du är för snäll och att det givetvis beror på situationen. Man måste kunna vara lyhörd och läsa av situationen och andra personer. Det spelar ingen roll att man har blivit kär vid första ögonkast, man kollar av hur den andra personen reagerar och anpassar sig efter det. Samma regler som vid alla andra tillfällen, är man hemma hos någon måste man fatta när det är dags att gå hem.
Det är inte så svårt, inte egentligen.
dummakillar.blogg.se