Det har varit tyst på bloggen ett tag. Jag grundar ju allt på mina fältstudier och det är just det jag ägnat min tid åt.
Jag läser till beteendevetare och min hjärta slår för sociologin. Under våren har jag dock läst pedagogik (vilket jag i ärlighetens namn måste säga är det mest opedagogiska jag någonsin läst) innefattande en delkurs i kommunikation.
Det jag tagit med från den kursen (vi snackar nu 5 veckors heltidsstudier) är vikten av reflektion.
Vi är så snabba i vårt samhälle. Allt ska gå fort, man ska va effektiv, man ska vara kontaktbar, man ska svara fort och hålla sig uppdaterad och prestera men man tar sig sällan tid för reflektion.
Vad var det som egentligen hände?
Gick jag ifrån mötet med samma uppfattning som den andre?
Gick mitt budskap fram?
Vad sa den där människan egentligen?
Varför känner jag som jag gör?
I all kommunikation handlar det i grund och botten om en sändare och en mottagare. När jag pratar är jag sändaren och den som lyssnar är mottagaren. Sen har vi så kallade störande brus vilket oftast handlar om våra kognitiva mentala scheman. Vi uppfattar det vi hör och placerar det i en kontext vi känner igen.
När jag sänder utgår jag ifrån mina scheman och mottagaren ifrån sina.
Det störande bruset kan alltså skapa en härlig sörja av missförstånd och det är av den här anledningen reflektion är så himla viktigt.
Det är svårt så in i helvete att sända och ta emot utan att lägga på egna värderingar i alla relationer, ännu svårare med en ny person man gillar lite extra på "det" sättet.
Tagga ner.
Ta tid till att reflektera.
Andas.
Reflektera lite till.
Lättare sagt än gjort... men träning ska tydligen ge färdighet :)